Så är då det amerikanska valet över och utgången blev den väntade. Men var fick Obama och Romney flest röster? Och hur gick det för småpartiernas kandidater? Låt oss titta närmare på det (även om vissa resultat ännu är preliminära), så lovar jag att sedan börja skriva inlägg om andra saker än USA.
Obama var starkast i följande delstater:
1. Hawaii - 70,6%
2. Vermont - 67,0%
3. Rhode Island - 62,7%
4. New York - 62,6%
5. Maryland - 61,7%
Det kan också vara värt att påpeka att Obama i District of Columbia, med tre egna elektorsröster, fick hela 91,4%.
Romney var starkast i följande delstater:
1. Utah - 72,8%
2. Wyoming - 69,3%
3. Oklahoma - 66,8%
4. Idaho - 64,5%
5. West Virgina - 62,3%
(Källa)
Småpartiernas kandidater gick det så här för, sett till landet i dess helhet:
1. Gary Johnson (Libertarian Party) - 0,94%
2. Jill Stein (Green Party) - 0,33%
3. Virgil Goode (Constitutional Party) - 0,09%
4. Roseanne Barr (Peace and Freedom Party) - 0,04%
5. Rocky Anderson (Justice Party) - 0,03%
(Källa)
Ett ganska starkt resultat av libertarianen Johnson, som tog hem en mer än dubbelt så stor andel av rösterna jämfört med föregående libertarianske presidentkandidat och särskilt utmärkte sig i Montana med hela 2,9% av rösterna liksom i Alaska med 2,5%. Fast mest intressant är kanske ändå att komediskådespelerskan Roseanna Barr som representant för vänsterpartiet Peace and Freedom lyckades få 0,4% av rösterna i Kalifornien och därigenom ta sig in på topplistan över småpartikandidater.
2012-11-18
2012-11-04
De chanslösa
Det amerikanska presidentvalet närmar sig med stormsteg och tidningarna är fulla av artiklar om saken. I dagens SvD kan man till exempel läsa om svarta väljare som överger Obama på grund av hans stöd för gayäktenskap, om mindre seriösa inslag i amerikanska valkampanjer, och i en debattartikel av Nobelpristagaren Joseph E. Stiglitz om varför Romneys ekonomiska politik enligt hans mening är skadlig för USA. I DN sammanfattar deras särskilda "USA-panel" valkampen så här långt och förutspår vinnaren, samtidigt som man kan läsa om hur både republikaner och demokrater ägnat sig åt fult spel inför valet. Något det dock inte skrivits många rader om, ifall det nu alls skrivits om saken, är det faktum att Obama och Romney faktiskt inte är de enda som ställer upp i presidentvalet. Ytterligare fyra inte helt försumbara partier ställer upp med egna kandidater: Libertarian Party (Gary Johnson), Green Party (Jill Stein), det konservativa Constitution Party (Virgil Goode) och det nybildade progressiva Justice Party (Rocky Anderson). I förra valet ställde dessutom miljö- och konsumentskyddsförkämpen Ralph Nader upp som fristående kandidat.
Men hur gick det då för "de andra" kandidaterna i det förra presidentvalet?
Ralph Nader - 0,56%
Bob Barr (Lib.) - 0,40%
Chuck Baldwin (Const.) - 0,15%
Cynthia McKinney (Green) - 0,14%
Sammanlagt alltså inte mer än 1,25%, vilket förstås kan tyckas vara totalt irrelevant, men i konkreta siffror är det ändå över en och en halv miljon väljare. En och en halv miljon väljare som kände tillräckligt starkt för en kandidat eller ett parti utan reell segerchans för att trots allt lägga sin röst där!
Var det möjligen i några särskilda delar av landet som dessa kandidater lyckades nå betydligt större framgång än i landet som helhet (ungefär som KD är betydligt mer framgångsrika i Småland än i andra delar av Sverige)? Nja... Baldwin fick inte helt oväntat sitt bästa resultat (1,26%) i den konservativa mormonstaten Utah, men i övrigt är det svårt att se några mönster. Nader presterade bäst i Maine (1,45%) följt av North Dakota och Arkansas, Barr i Indiana (1,06%) följt av Georgia och Utah, och McKinney i Louisiana (0,47%) följt av Maine och West Virginia. Min gissning att småkandidaterna på vänsterkanten framförallt skulle finna röster hos "alternativa" grupper och studenter på västkusten och i nordost fick alltså inget nämnvärt stöd i statistiken.
(Källa)
Historiskt sett har dock enskilda politiker lyckats vinna en del framgångar då de utmanat de två stora partiernas kandidater, men ingen har varit i närheten av att vinna. Miljardären Ross Perot fick hela 18,9% av rösterna då han ställde upp som obunden kandidat 1992, fast inte en enda elektorsröst. Senast någon tredje part lyckades ta elektorsröster var 1968 då segregationisten George Wallace som ställde upp för American Independent Party tog hem Louisiana, Arkansas, Mississippi, Alabama och Georgia med totalt 13,5% av rösterna.
(Källa)
Men hur gick det då för "de andra" kandidaterna i det förra presidentvalet?
Ralph Nader - 0,56%
Bob Barr (Lib.) - 0,40%
Chuck Baldwin (Const.) - 0,15%
Cynthia McKinney (Green) - 0,14%
Sammanlagt alltså inte mer än 1,25%, vilket förstås kan tyckas vara totalt irrelevant, men i konkreta siffror är det ändå över en och en halv miljon väljare. En och en halv miljon väljare som kände tillräckligt starkt för en kandidat eller ett parti utan reell segerchans för att trots allt lägga sin röst där!
Var det möjligen i några särskilda delar av landet som dessa kandidater lyckades nå betydligt större framgång än i landet som helhet (ungefär som KD är betydligt mer framgångsrika i Småland än i andra delar av Sverige)? Nja... Baldwin fick inte helt oväntat sitt bästa resultat (1,26%) i den konservativa mormonstaten Utah, men i övrigt är det svårt att se några mönster. Nader presterade bäst i Maine (1,45%) följt av North Dakota och Arkansas, Barr i Indiana (1,06%) följt av Georgia och Utah, och McKinney i Louisiana (0,47%) följt av Maine och West Virginia. Min gissning att småkandidaterna på vänsterkanten framförallt skulle finna röster hos "alternativa" grupper och studenter på västkusten och i nordost fick alltså inget nämnvärt stöd i statistiken.
(Källa)
Historiskt sett har dock enskilda politiker lyckats vinna en del framgångar då de utmanat de två stora partiernas kandidater, men ingen har varit i närheten av att vinna. Miljardären Ross Perot fick hela 18,9% av rösterna då han ställde upp som obunden kandidat 1992, fast inte en enda elektorsröst. Senast någon tredje part lyckades ta elektorsröster var 1968 då segregationisten George Wallace som ställde upp för American Independent Party tog hem Louisiana, Arkansas, Mississippi, Alabama och Georgia med totalt 13,5% av rösterna.
(Källa)
2012-10-28
Intressant USA-statistik i SvD
SvD har idag ett helt uppslag med statistiska uppgifter om USA:s delstater, relaterat till deras politiska färg i förra presidentvalet. Det finns i en måttligt användarvänlig webbversion här, och en del av statistiken finns också i form av en interaktiv karta här. Man har dock inte rangordnat uppgifterna (förutom medianinkomsten), och därför bestämde jag mig för att titta närmare på vilka delstater som ligger i topp respektive botten i vissa av kategorierna.
Låt oss trots allt börja med medianinkomsten.
Medianinkomst
(tusental dollar per år och hushåll)
1. Maryland - 71
2. New Jersey - 70
3. Connecticut - 69
I
48. Arkansas - 39
49. West Virginia - 38
49. Mississippi - 38
Uppenbarligen finns här betydande skillnader inom USA, och när man ser hela listan jämförd med politisk färg slås man av att demokratiska delstater är helt dominerande på den övre halvan. Endast fem republikanska delstater (Alaska, Utah, Wyoming, Arizona och Georgia) återfinns där, medan det på undre halvan finns sexton republikanska och nio demokratiska. Enligt många svenska kommentatorer visar detta att en stor del av det amerikanska folket röstar emot sina egna intressen - men det förutsätter förstås att man jämställer intressen med ekonomiska intressen...
Geografiskt är mönstret lika tydligt: det är delstaterna i nordost och kring Stilla havet som toppar, följda av mellanvästerns stater i mitten och sydstaterna i botten. Klippiga bergs- och ökenstaterna i väster finns dock utspridda från Colorado på trettonde plats (57 000 i medianinkomst) till grannstaten New Mexico på fyrtiofjärde plats (44 000 i medianinkomst).
För övrigt kan noteras att Maryland i topp på listan faktiskt gränsar till West Virginia som ligger näst sist. Men Maryland är trots sin topplacering knappast paradiset i USA. Våldsbrottsligheten är hög, även med hänsyn tagen till den höga graden av urbanisering, och i fråga om arbetslöshet får delstaten en mittenplacering.
(Kanske borde jag, och SvD, förklara "medianinkomst"? Detta är inte ett annat ord för medelinkomst utan den nivå där lika många har lägre som högre inkomst. I ett ojämlikt samhälle ger medianmåttet en bättre bild av hur "normalfamiljen" har det.)
BNP per capita
(tusental dollar)
1. Delaware - 69
2. Alaska - 67
3. Wyoming - 63
I
46. Idaho - 34
46. South Carolina - 34
46. Arkansas - 34
49. West Virginia - 33
50. Mississippi - 31
Här placerar sig de republikanska delstaterna lite bättre, med två av tre platser på topp 3, men generellt sett är skillnaden inte stor jämfört med listan över medianinkomst. Förresten lite överraskande även här med topplaceringen. Varför är egentligen lilla Delaware så rikt?
Valdeltagande
1. Minnesota - 71%
2. New Hampshire - 70%
2. Maine - 70%
I
47. Kalifornien - 51%
47. Utah - 51%
49. Texas - 49%
50. - Hawaii - 47%
Det tycks här vara så att en stor andel relativt nyanlända invandrare är vad som huvudsakligen drar ner valdeltagandet i delstaterna i bottnen. Fast inte ens 71% är ju direkt imponerande om man betänker att vi i senaste svenska valet hade ett deltagande på 85%.
Våldsbrott
(antal per 100 000 inv.)
1. Louisiana - 788
2. New Mexico - 753
3. Montana - 730
I
48. New Hampshire - 137
49. Wisconsin - 124
50. North Carolina - 118
Stora skillnader, och för mig en stor överraskning att North Carolina är den säkraste delstaten. Där finns trots allt några hyfsat stora städer, ganska många fattiga och en relativt hög arbetslöshet.
(Ska man tro SvD är det egentligen Minnesota som är säkrast, med ynka fyra våldsbrott per 100.000 invånare, men det är ju rimligen ett tryckfel. Andra uppgifter jag funnit på nätet bekräftar den saken.)
Landsbygdsbor
1. Wyoming - 70%
2. Vermont - 68%
3. Montana - 64%
I
48. Kalifornien - 2%
49. New Jersey - 0%
49. Rhode Island - 0%
Det kan tilläggas att sju delstater har 5% landsbygdsbor eller färre och sju har 50% eller fler. I Sverige bor 15% av befolkningen på landsbygden.
Fattiga
1. Mississippi - 23%
2. Arizona - 20%
3. New Mexico - 19%
3. Georgia - 19%
I
48. Wyoming - 9%
49. Connecticut - 8%
50. New Hampshire - 7%
Återigen blir jag lite överraskad. Arizona har jag nämligen alltid sett som en relativt välmående delstat, men jag antar att det finns en hel del fattiga bland den stora indianska befolkningen och de många latinamerikanska immigranterna.
Budgetunderskott
1. Nevada - 55%
2. Illinois - 40%
3. Arizona - 39%
I
47. Alaska - 0%
47. North Dakota - 0%
47. Montana - 0%
47. Arkansas - 0%
Republikanska delstater tycks generellt sett vara betydligt bättre än demokratiska på det där med budgetdisciplin, men skräckexemplet Arizona är också republikansk och av sexton delstater med ett underskott på mindre än 10% är i alla fall sex demokratiska.
Invånare som anser att religion är viktigt
1. Mississippi - 85%
2. Alabama - 82%
3. South Carolina - 80%
I
47. Maine - 48%
47. Massachusetts - 48%
49. New Hampshire - 46%
50. Vermont - 42%
New England är helt klart den minst religiösa delen av USA. Bara i dessa fyra delstater ovan ligger siffran på under 50% och i Rhode Island liksom Connecticut ligger den inte särskilt mycket högre. I Sydstaterna är det å andra sidan endast Florida där under 70% anger religionen som viktig.
Här kan vi också se ett tydligt samband med hur folk röstar. I senaste presidentvalet vann republikanerna i alla femton delstater utom en (North Carolina) med en religiositet på över 70%. I de sexton delstater där religiositeten ligger på under 60% vann man däremot bara i tre (Montana, Wyoming och Alaska).
I Sverige är det 17% som anser att religion är viktigt.
Låt oss trots allt börja med medianinkomsten.
Medianinkomst
(tusental dollar per år och hushåll)
1. Maryland - 71
2. New Jersey - 70
3. Connecticut - 69
I
48. Arkansas - 39
49. West Virginia - 38
49. Mississippi - 38
Uppenbarligen finns här betydande skillnader inom USA, och när man ser hela listan jämförd med politisk färg slås man av att demokratiska delstater är helt dominerande på den övre halvan. Endast fem republikanska delstater (Alaska, Utah, Wyoming, Arizona och Georgia) återfinns där, medan det på undre halvan finns sexton republikanska och nio demokratiska. Enligt många svenska kommentatorer visar detta att en stor del av det amerikanska folket röstar emot sina egna intressen - men det förutsätter förstås att man jämställer intressen med ekonomiska intressen...
Geografiskt är mönstret lika tydligt: det är delstaterna i nordost och kring Stilla havet som toppar, följda av mellanvästerns stater i mitten och sydstaterna i botten. Klippiga bergs- och ökenstaterna i väster finns dock utspridda från Colorado på trettonde plats (57 000 i medianinkomst) till grannstaten New Mexico på fyrtiofjärde plats (44 000 i medianinkomst).
För övrigt kan noteras att Maryland i topp på listan faktiskt gränsar till West Virginia som ligger näst sist. Men Maryland är trots sin topplacering knappast paradiset i USA. Våldsbrottsligheten är hög, även med hänsyn tagen till den höga graden av urbanisering, och i fråga om arbetslöshet får delstaten en mittenplacering.
(Kanske borde jag, och SvD, förklara "medianinkomst"? Detta är inte ett annat ord för medelinkomst utan den nivå där lika många har lägre som högre inkomst. I ett ojämlikt samhälle ger medianmåttet en bättre bild av hur "normalfamiljen" har det.)
BNP per capita
(tusental dollar)
1. Delaware - 69
2. Alaska - 67
3. Wyoming - 63
I
46. Idaho - 34
46. South Carolina - 34
46. Arkansas - 34
49. West Virginia - 33
50. Mississippi - 31
Här placerar sig de republikanska delstaterna lite bättre, med två av tre platser på topp 3, men generellt sett är skillnaden inte stor jämfört med listan över medianinkomst. Förresten lite överraskande även här med topplaceringen. Varför är egentligen lilla Delaware så rikt?
Valdeltagande
1. Minnesota - 71%
2. New Hampshire - 70%
2. Maine - 70%
I
47. Kalifornien - 51%
47. Utah - 51%
49. Texas - 49%
50. - Hawaii - 47%
Det tycks här vara så att en stor andel relativt nyanlända invandrare är vad som huvudsakligen drar ner valdeltagandet i delstaterna i bottnen. Fast inte ens 71% är ju direkt imponerande om man betänker att vi i senaste svenska valet hade ett deltagande på 85%.
Våldsbrott
(antal per 100 000 inv.)
1. Louisiana - 788
2. New Mexico - 753
3. Montana - 730
I
48. New Hampshire - 137
49. Wisconsin - 124
50. North Carolina - 118
Stora skillnader, och för mig en stor överraskning att North Carolina är den säkraste delstaten. Där finns trots allt några hyfsat stora städer, ganska många fattiga och en relativt hög arbetslöshet.
(Ska man tro SvD är det egentligen Minnesota som är säkrast, med ynka fyra våldsbrott per 100.000 invånare, men det är ju rimligen ett tryckfel. Andra uppgifter jag funnit på nätet bekräftar den saken.)
Landsbygdsbor
1. Wyoming - 70%
2. Vermont - 68%
3. Montana - 64%
I
48. Kalifornien - 2%
49. New Jersey - 0%
49. Rhode Island - 0%
Det kan tilläggas att sju delstater har 5% landsbygdsbor eller färre och sju har 50% eller fler. I Sverige bor 15% av befolkningen på landsbygden.
Fattiga
1. Mississippi - 23%
2. Arizona - 20%
3. New Mexico - 19%
3. Georgia - 19%
I
48. Wyoming - 9%
49. Connecticut - 8%
50. New Hampshire - 7%
Återigen blir jag lite överraskad. Arizona har jag nämligen alltid sett som en relativt välmående delstat, men jag antar att det finns en hel del fattiga bland den stora indianska befolkningen och de många latinamerikanska immigranterna.
Budgetunderskott
1. Nevada - 55%
2. Illinois - 40%
3. Arizona - 39%
I
47. Alaska - 0%
47. North Dakota - 0%
47. Montana - 0%
47. Arkansas - 0%
Republikanska delstater tycks generellt sett vara betydligt bättre än demokratiska på det där med budgetdisciplin, men skräckexemplet Arizona är också republikansk och av sexton delstater med ett underskott på mindre än 10% är i alla fall sex demokratiska.
Invånare som anser att religion är viktigt
1. Mississippi - 85%
2. Alabama - 82%
3. South Carolina - 80%
I
47. Maine - 48%
47. Massachusetts - 48%
49. New Hampshire - 46%
50. Vermont - 42%
New England är helt klart den minst religiösa delen av USA. Bara i dessa fyra delstater ovan ligger siffran på under 50% och i Rhode Island liksom Connecticut ligger den inte särskilt mycket högre. I Sydstaterna är det å andra sidan endast Florida där under 70% anger religionen som viktig.
Här kan vi också se ett tydligt samband med hur folk röstar. I senaste presidentvalet vann republikanerna i alla femton delstater utom en (North Carolina) med en religiositet på över 70%. I de sexton delstater där religiositeten ligger på under 60% vann man däremot bara i tre (Montana, Wyoming och Alaska).
I Sverige är det 17% som anser att religion är viktigt.
2012-10-06
Vita i USA
Efter att ha skrivit föregående inlägg började jag också fundera på var "non latino whites", alltså vita med enbart europeiska rötter, utgör störst andel av befolkningen i dagens USA. Här är den listan:
1. Maine - 94,4%
2. Vermont - 94,3%
3. West Virginia - 93,2%
4. New Hampshire - 92,3%
5. North Dakota - 88,9%
6. Iowa - 88,7%
7. Montana - 87,8%
8. Kentucky - 86,3%
9. Wyoming - 85,9%
10. South Dakota - 84,7%
Värt att notera är att ingen av dessa delstater tillhör de 25 folkrikaste. Den med störst befolkning är Iowa, vilken med strax över tre miljoner invånare återfinns på 30:e plats. Dock finns bland de 25 mest folkrika fyra delstater som i alla fall har över 80% vita invånare, nämligen Indiana, Ohio, Minnesota och Missouri, och dessutom Pennsylvania med nästan 80% vita. Om de vita är på god väg att bli en minoritet i USA som helhet lär det alltså dröja innan de är det i hela landet.
Det kan förstås också vara intressant att veta vilka delstater som har minst andel vita i befolkningen:
1. Hawaii - 22,7%
2. Kalifornien - 40,1%
3. New Mexico - 40,5%
4. Texas - 45,3%
5. Nevada - 54,1%
(Källa)
1. Maine - 94,4%
2. Vermont - 94,3%
3. West Virginia - 93,2%
4. New Hampshire - 92,3%
5. North Dakota - 88,9%
6. Iowa - 88,7%
7. Montana - 87,8%
8. Kentucky - 86,3%
9. Wyoming - 85,9%
10. South Dakota - 84,7%
Värt att notera är att ingen av dessa delstater tillhör de 25 folkrikaste. Den med störst befolkning är Iowa, vilken med strax över tre miljoner invånare återfinns på 30:e plats. Dock finns bland de 25 mest folkrika fyra delstater som i alla fall har över 80% vita invånare, nämligen Indiana, Ohio, Minnesota och Missouri, och dessutom Pennsylvania med nästan 80% vita. Om de vita är på god väg att bli en minoritet i USA som helhet lär det alltså dröja innan de är det i hela landet.
Det kan förstås också vara intressant att veta vilka delstater som har minst andel vita i befolkningen:
1. Hawaii - 22,7%
2. Kalifornien - 40,1%
3. New Mexico - 40,5%
4. Texas - 45,3%
5. Nevada - 54,1%
(Källa)
2012-09-26
Latinos, svarta och indianer i USA
I söndags läste jag i SvD en intressant artikel om hur USA just nu är på väg att genomgå en stor demografisk omvandling. En omvandling som inte minst beror på att den latinamerikanska andelen av befolkningen växer mycket kraftigt. Detta gjorde mig nyfiken på hur stor andel av befolkningen som "latinos" idag utgör i de delstater där de är som flest.
År 2010 var "latinos" andel av befolkningen störst i följande delstater:
1. New Mexiko - 46,3%
2. Kalifornien - 37,6%
2. Texas - 37,6%
4. Arizona - 29,6%
5. Nevada - 26,5%
6. Florida - 22,5%
7. Colorado - 20,7%
8. New Jersey - 17,7%
9. New York - 17,6%
10. Illinois - 15,8%
Värt att notera är att hela åtta av de tio staterna ovan tillhör de 25 mest folkrika (undantagen är New Mexiko och Nevada). I 16 delstater utgjorde "latinos" samtidigt under 5% av befolkningen, men bara i två utgjorde de under 2%. Minst andel utgjorde de i West Virginia - 1,2%. Totalt utgjorde de 16,3% av den amerikanska befolkningen. (Dessa siffror inkluderar förstås inte den stora mängden illegala invandrare.)
(Källa)
Om vi sedan tittar på den afroamerikanska befolkningens andel i olika delstater 2010 får vi istället följande tio-i-topp-lista:
1. Mississippi - 37,2%
2. Louisiana - 32,0%
3. Georgia - 30,0%
4. Maryland - 29,4%
5. South Carolina - 28,5%
6. Alabama - 26,4%
7. North Carolina - 21,6%
8. Delaware - 21,0%
9. Virginia - 19,9%
10. Tennessee - 16,8%
Överraskningen här är helt klart den gamla svenskkolonin Delaware. Då det är en jordbruksstat utan större städer och med historiskt sett begränsat slaveri hade jag spontant gissat på under 5% svarta där... För övrigt kan noteras att sex av delstaterna ovan finns med på listan över de 25 folkrikaste men att hela 20 stater hade en afroamerikansk befolkning på under 5%. Tre stater - Idaho, Montana och Vermont - hade inte ens en procent afroamerikaner. Totalt utgjorde dessa ändå 12,6% av USA:s befolkning.
(Källa)
Slutligen kunde jag inte låta bli att också kolla upp indianernas andel av befolkningen i olika delstater- En uppskattning från 2006 gav följande siffror:
1. Alaska - 13,1%
2. New Mexiko - 9,7%
3. South Dakota - 8,6%
4. Oklahoma - 6,8%
5. Montana - 6,3%
6. North Dakota - 5,2%
7. Arizona - 4,5%
8. Wyoming - 2,2%
9. Oregon - 1,8%
10. Washington - 1,5%
Man kan alltså notera att indianerna utgör en ganska så betydande befolkningsandel i åtminstone en handfull delstater, även om siffran för USA i dess helhet hamnade på blygsamma 0,8%. I hela 35 delstater utgjorde de dock mindre än en procent av befolkningen och bara två av delstaterna på listan ovan återfinns bland de 25 mest folkrika (Arizona och Washington).
En betydande ursprungsbefolkning finns förstås också på Hawaii: 8,7% enligt samma uppskattning från 2006.
(Källa)
År 2010 var "latinos" andel av befolkningen störst i följande delstater:
1. New Mexiko - 46,3%
2. Kalifornien - 37,6%
2. Texas - 37,6%
4. Arizona - 29,6%
5. Nevada - 26,5%
6. Florida - 22,5%
7. Colorado - 20,7%
8. New Jersey - 17,7%
9. New York - 17,6%
10. Illinois - 15,8%
Värt att notera är att hela åtta av de tio staterna ovan tillhör de 25 mest folkrika (undantagen är New Mexiko och Nevada). I 16 delstater utgjorde "latinos" samtidigt under 5% av befolkningen, men bara i två utgjorde de under 2%. Minst andel utgjorde de i West Virginia - 1,2%. Totalt utgjorde de 16,3% av den amerikanska befolkningen. (Dessa siffror inkluderar förstås inte den stora mängden illegala invandrare.)
(Källa)
Om vi sedan tittar på den afroamerikanska befolkningens andel i olika delstater 2010 får vi istället följande tio-i-topp-lista:
1. Mississippi - 37,2%
2. Louisiana - 32,0%
3. Georgia - 30,0%
4. Maryland - 29,4%
5. South Carolina - 28,5%
6. Alabama - 26,4%
7. North Carolina - 21,6%
8. Delaware - 21,0%
9. Virginia - 19,9%
10. Tennessee - 16,8%
Överraskningen här är helt klart den gamla svenskkolonin Delaware. Då det är en jordbruksstat utan större städer och med historiskt sett begränsat slaveri hade jag spontant gissat på under 5% svarta där... För övrigt kan noteras att sex av delstaterna ovan finns med på listan över de 25 folkrikaste men att hela 20 stater hade en afroamerikansk befolkning på under 5%. Tre stater - Idaho, Montana och Vermont - hade inte ens en procent afroamerikaner. Totalt utgjorde dessa ändå 12,6% av USA:s befolkning.
(Källa)
Slutligen kunde jag inte låta bli att också kolla upp indianernas andel av befolkningen i olika delstater- En uppskattning från 2006 gav följande siffror:
1. Alaska - 13,1%
2. New Mexiko - 9,7%
3. South Dakota - 8,6%
4. Oklahoma - 6,8%
5. Montana - 6,3%
6. North Dakota - 5,2%
7. Arizona - 4,5%
8. Wyoming - 2,2%
9. Oregon - 1,8%
10. Washington - 1,5%
Man kan alltså notera att indianerna utgör en ganska så betydande befolkningsandel i åtminstone en handfull delstater, även om siffran för USA i dess helhet hamnade på blygsamma 0,8%. I hela 35 delstater utgjorde de dock mindre än en procent av befolkningen och bara två av delstaterna på listan ovan återfinns bland de 25 mest folkrika (Arizona och Washington).
En betydande ursprungsbefolkning finns förstås också på Hawaii: 8,7% enligt samma uppskattning från 2006.
(Källa)
2012-09-03
Ädelstenar
Största diamantproducenterna 2011
1. Botswana
25 000 000 karat
2. Ryssland
17 800 000 karat
3. Angola
12 500 000 karat
4. Kanada
11 800 000 karat
5. Kongo-Kinshasa
5 500 000 karat
(Om ni undrar ifall jag här inte glömt Sydafrika så kommer detta land, vilket historiskt varit mer förknippat med diamanter än något annat, faktiskt först på sjätte plats, med en produktion på 3,5 miljoner karat.)
Källa
Största smaragdproducenterna 2005
1. Colombia
1 500 kilo
1. Brasilien
1 500 kilo
3. Zambia
1 400 kilo
4. Ryssland
618 kilo
5. Zimbabwe
200 kilo
Totalt antal producentländer: 12
Största rubinproducenterna 2005
1. Kenya
5 100 kilo
2. Tanzania
2 800 kilo
3. Madagaskar
920 kilo
4. Burma
669 kilo
5. Malawi
180 kilo
Totalt antal producentländer: 13
Mest överraskande producentland: Grönland (30 kilo)
Största safirproducenterna 2005
1. Australien
5 500 kilo
2. Madagaskar
4 700 kilo
3. Sri Lanka
4 000 kilo
4. Kenya
3 500 kilo
5. Kina
3000 kilo
Totalt antal producentländer: 20
Och ja, även safirer finns på Grönland. 21 kilo producerades 2005.
Källa
2012-08-18
Medaljstatistik 2
Mest folkrika länder som aldrig tagit någon OS-medalj:
1. Bangladesh
161 miljoner invånare
8 OS
2. Demokratiska Republiken Kongo (tidigare Zaire)
72 milj.
9 OS
3. Burma
60 milj.
16 OS
4. Nepal
29 milj.
15 OS
5. Jemen
25 milj.
8 OS
Minst folkrika länder som tagit medalj:
1. Liechtenstein
36 000 inv.
33 OS - 2 guld - 2 silver - 5 brons
2. Bermuda
64 000 inv.
23 OS - 1 brons
3. Tonga
103 000 inv.
8 OS - 1 silver
4. Amerikanska Jungfruöarna
106 000 inv.
18 OS - 1 silver
5. Grenada
111 000 inv.
8 OS - 1 guld
Länder som fått flest OS-medaljer utan att någonsin vinna:
1. Filippinerna
9 (0-2-7)
2. Puerto Rico
8 (0-2-6)
3. Moldavien
7 (0-2-5)
4. Malaysia
6 (0-3-3)
5.
Namibia
4 (0-4-0)
Singapore
4 (0-2-2)
Libanon
4 (0-2-2)
Ghana
4 (0-1-3)
Qatar
4 (0-0-4)
Även Böhmen, självständigt tävlande i tre OS då det var en del av Österrike-Ungern, har tagit fyra medaljer utan att vinna något guld. Rätteligen bör väl dock dessa medaljer räknas som en del av Tjeckiens medaljskörd.
Källa.
2012-08-14
Medaljstatistik 1
I dagens SvD finns en del intressant statistik kring OS-medaljer (tyvärr ej på nätet). Man listar där inte bara årets medaljnationer utan har även räknat på antal medaljer i förhållande till folkmängd, antal tävlande och BNP per capita.
Fem i topp för miljoner invånare per medalj ser ut som följer:
1. Grenada
0,1
2. Jamaica
0,2
3. Trinidad & Tobago
0,3
4. Nya Zeeland
0,3
5. Bahamas
0,3
-
27. Sverige
1,2
Fem i topp för antal medaljer per deltagare ser ut så här:
1. Botswana
0,25
2. Jamaica
0,24
3. Kina
0,23
4. Iran
0,23
5. Kenya
0,22
-
59. Sverige
0,06
(I denna uträkning missgynnas förstås länder med stort deltagande i lagsport - som t.ex. Sverige.)
Fem i topp för antal medaljer per tusen dollar BNP per capita:
1. Etiopien
18,31
2. Kina
15,95
3. Kenya
13,26
4. Nordkorea
12,01
5. Ryssland
6,26
-
62. Sverige
0,14
Slutligen har man i SvD också räknat ut antal tusen invånare per medalj totalt i samtliga sommar-OS:
1. Finland
18
2. Sverige
20
3. Ungern
21
4. Danmark
31
5. Bahamas
32
Där ser det ju plötsligt väldigt mycket bättre ut för Sverige... Men givetvis är det en fördel att landet varit med i fler sommar-OS än de flesta länder; 26 av 27. Bara fyra länder (Grekland, Frankrike, Storbritannien och Schweiz) har varit med i samtliga.
Fem i topp för miljoner invånare per medalj ser ut som följer:
1. Grenada
0,1
2. Jamaica
0,2
3. Trinidad & Tobago
0,3
4. Nya Zeeland
0,3
5. Bahamas
0,3
-
27. Sverige
1,2
Fem i topp för antal medaljer per deltagare ser ut så här:
1. Botswana
0,25
2. Jamaica
0,24
3. Kina
0,23
4. Iran
0,23
5. Kenya
0,22
-
59. Sverige
0,06
(I denna uträkning missgynnas förstås länder med stort deltagande i lagsport - som t.ex. Sverige.)
Fem i topp för antal medaljer per tusen dollar BNP per capita:
1. Etiopien
18,31
2. Kina
15,95
3. Kenya
13,26
4. Nordkorea
12,01
5. Ryssland
6,26
-
62. Sverige
0,14
Slutligen har man i SvD också räknat ut antal tusen invånare per medalj totalt i samtliga sommar-OS:
1. Finland
18
2. Sverige
20
3. Ungern
21
4. Danmark
31
5. Bahamas
32
Där ser det ju plötsligt väldigt mycket bättre ut för Sverige... Men givetvis är det en fördel att landet varit med i fler sommar-OS än de flesta länder; 26 av 27. Bara fyra länder (Grekland, Frankrike, Storbritannien och Schweiz) har varit med i samtliga.
2012-08-01
Varifrån kommer våra olympier?
Svenska Dagbladet hade för en tid sedan en särskild OS-bilaga och i denna kunde man bland annat hitta en lista över hela den svenska OS-truppen i vilken ett antal olika uppgifter om olympierna ingick. En av uppgifterna var olympierns födelseort och utifrån detta bestämde jag mig för att ta reda på vilka delar av landet som mest bidragit till truppen.
Givetvis är det på sätt och vis ett ganska tveksamt sätt att räkna. Födelseorten kan mycket väl ligga långt ifrån den ort där olympiern fått hela sin idrottsfostran och som därför kan tyckas ha större rätt att ta åt sig äran. Fast nu är ju inte detta ett underlag för politiskt beslutsfattande i frågor som rör liv och död, så låt oss inte oroa oss allt för mycket över den saken!
Jag har valt att använda en indelning i landskap istället för län helt enkelt eftersom landskapsidentitet tenderar att vara starkare än länsidentitet. Utöver landskapen har jag sedan även räknat storstadsområdena Stockholm och Göteborg separat, men efter viss tvekan låtit malmöiterna ingå i Skåne-gruppen.
Så hur fördelar sig då olympierna när man ser till deras härkomst?
1.
Skåne - 27
2.
Stockholm - 24
3.
Göteborg - 21
4.
Småland - 11
5.
Södermanland - 7
Värmland - 7
7.
Västergötland - 5
Uppland - 5
9.
Halland - 3
Västmanland - 3
Ångermanland - 3
Västerbotten - 3
13.
Närke - 2
Dalarna - 2
Lappland - 2
16.
Blekinge - 1
Bohuslän - 1
Östergötland - 1
Gotland - 1
Gästrikland - 1
Norrbotten - 1
Utan representation:
Öland
Dalsland
Hälsingland
Medelpad
Jämtland
Härjedalen
Till detta kommer sedan 4 olympier födda utomlands. En i Norge och tre i sub-sahariska Afrika.
Summa: 135 svenska olympier.
Ser man till landsdelar istället för till landskap ser fördelningen ut så här:
1.
Götaland -71
2.
Svealand - 50
3.
Norrland - 10
Sammanfattningsvis måste väl konstateras att den geografiska spridningen är förhållandevis bra. De allra flesta landskapen har någon representant i truppen och av de sex som inte har det är fyra Norrlandslandskap som säkerligen kan trösta sig med representation vid nästa vinter-OS. Som östgöte måste jag dock skämmas lite över att mitt landskap med sina 430 000 invånare bara har med en representant. Det kan jämföras med att Skåne har en olympier per 50 000 invånare och Värmland en per 40 000 invånare.
En annan sak som är anmärkningsvärd är att bara fyra är födda utomlands. De utrikesfödda utgör alltså endast 3% av truppen, medan de i landet som helhet utgör ungefär 15%.
Givetvis är det på sätt och vis ett ganska tveksamt sätt att räkna. Födelseorten kan mycket väl ligga långt ifrån den ort där olympiern fått hela sin idrottsfostran och som därför kan tyckas ha större rätt att ta åt sig äran. Fast nu är ju inte detta ett underlag för politiskt beslutsfattande i frågor som rör liv och död, så låt oss inte oroa oss allt för mycket över den saken!
Jag har valt att använda en indelning i landskap istället för län helt enkelt eftersom landskapsidentitet tenderar att vara starkare än länsidentitet. Utöver landskapen har jag sedan även räknat storstadsområdena Stockholm och Göteborg separat, men efter viss tvekan låtit malmöiterna ingå i Skåne-gruppen.
Så hur fördelar sig då olympierna när man ser till deras härkomst?
1.
Skåne - 27
2.
Stockholm - 24
3.
Göteborg - 21
4.
Småland - 11
5.
Södermanland - 7
Värmland - 7
7.
Västergötland - 5
Uppland - 5
9.
Halland - 3
Västmanland - 3
Ångermanland - 3
Västerbotten - 3
13.
Närke - 2
Dalarna - 2
Lappland - 2
16.
Blekinge - 1
Bohuslän - 1
Östergötland - 1
Gotland - 1
Gästrikland - 1
Norrbotten - 1
Utan representation:
Öland
Dalsland
Hälsingland
Medelpad
Jämtland
Härjedalen
Till detta kommer sedan 4 olympier födda utomlands. En i Norge och tre i sub-sahariska Afrika.
Summa: 135 svenska olympier.
Ser man till landsdelar istället för till landskap ser fördelningen ut så här:
1.
Götaland -71
2.
Svealand - 50
3.
Norrland - 10
Sammanfattningsvis måste väl konstateras att den geografiska spridningen är förhållandevis bra. De allra flesta landskapen har någon representant i truppen och av de sex som inte har det är fyra Norrlandslandskap som säkerligen kan trösta sig med representation vid nästa vinter-OS. Som östgöte måste jag dock skämmas lite över att mitt landskap med sina 430 000 invånare bara har med en representant. Det kan jämföras med att Skåne har en olympier per 50 000 invånare och Värmland en per 40 000 invånare.
En annan sak som är anmärkningsvärd är att bara fyra är födda utomlands. De utrikesfödda utgör alltså endast 3% av truppen, medan de i landet som helhet utgör ungefär 15%.
2012-07-30
Länder med högst (och lägst) BNP per capita, efter region
(Siffrorna som ligger till grund för nedanstående kommer från Internationella Valutafonden, gäller för 2011 och har BNP per capita angett i internationella dollar. Notera dock att motstridiga beräkningar existerar och att de allra minsta staterna inte finns med i statistiken. - Källa.)
EUROPA
1. Luxemburg
80 119
2. Norge
53 471
3. Schweiz
43 370
4. Nederländerna
42 183
5. Österrike
41 822
6. Sverige
40 394
- - -
Moldavien
3 373
NORDAMERIKA
1. USA
48 387
2. Kanada
40 541
3. Bahamas
30 959
4. Barbados
23 417
5. Trinidad & Tobago
20 053
- - -
Haiti
1 235
SYDAMERIKA
1. Argentina
17 516
2. Chile
17 222
3. Uruguay
15 113
4. Venezuela
12 568
5. Brasilien
11 769
- - -
Bolivia
4 789
MELLANÖSTERN OCH NORDAFRIKA
1. Qatar
102 943
2. Förenade Arabemiraten
48 158
3. Kuwait
41 691
4. Israel
30 975
5. Bahrain
27 556
- - -
Jemen
2 307
AFRIKA SÖDER OM SAHARA
1. Seychellerna
24 726
2. Ekvatorialguinea
19 356
3. Gabon
16 183
4. Botswana
16 030
5. Mauritius
14 954
- - -
Demokratiska Republiken Kongo
348
ASIEN UTOM MELLANÖSTERN
1. Singapore
59 711
2. Brunei
49 384
3. Taiwan
37 720
4. Japan
34 740
5. Sydkorea
31 714
-
Afghanistan
956
OCEANIEN
1. Australien
40 234
2. Nya Zeeland
27 668
3. Tonga
7 344
4. Samoa
5 965
5. Kiribati
5 722
- - -
Papua Nya Guinea
2 532
Några överraskningar i detta? Kanske att världens största oljeproducent Saudiarabien inte riktigt kvalar in på fem i topp för Mellanöstern och Nordafrika. Och att det faktiskt finns en handfull stater i subsahariska Afrika med en BNP per capita högre än vissa EU-länders (för Rumänien som innehar bottenplatsen i EU är siffran 12 476). Själv hade jag också förväntat mig högre siffror för de sydamerikanska staterna och att Nya Zeeland inte skulle ligga så långt efter Australien.
Om ni undrar över snabbväxande Kinas BNP per capita så är siffran där 8 382 (aningen bättre än Tongas...). Landet har med andra ord ännu en bra bit kvar innan det kan räknas till de verkligt välmående länderna i vår värld.
EUROPA
1. Luxemburg
80 119
2. Norge
53 471
3. Schweiz
43 370
4. Nederländerna
42 183
5. Österrike
41 822
6. Sverige
40 394
- - -
Moldavien
3 373
NORDAMERIKA
1. USA
48 387
2. Kanada
40 541
3. Bahamas
30 959
4. Barbados
23 417
5. Trinidad & Tobago
20 053
- - -
Haiti
1 235
SYDAMERIKA
1. Argentina
17 516
2. Chile
17 222
3. Uruguay
15 113
4. Venezuela
12 568
5. Brasilien
11 769
- - -
Bolivia
4 789
MELLANÖSTERN OCH NORDAFRIKA
1. Qatar
102 943
2. Förenade Arabemiraten
48 158
3. Kuwait
41 691
4. Israel
30 975
5. Bahrain
27 556
- - -
Jemen
2 307
AFRIKA SÖDER OM SAHARA
1. Seychellerna
24 726
2. Ekvatorialguinea
19 356
3. Gabon
16 183
4. Botswana
16 030
5. Mauritius
14 954
- - -
Demokratiska Republiken Kongo
348
ASIEN UTOM MELLANÖSTERN
1. Singapore
59 711
2. Brunei
49 384
3. Taiwan
37 720
4. Japan
34 740
5. Sydkorea
31 714
-
Afghanistan
956
OCEANIEN
1. Australien
40 234
2. Nya Zeeland
27 668
3. Tonga
7 344
4. Samoa
5 965
5. Kiribati
5 722
- - -
Papua Nya Guinea
2 532
Några överraskningar i detta? Kanske att världens största oljeproducent Saudiarabien inte riktigt kvalar in på fem i topp för Mellanöstern och Nordafrika. Och att det faktiskt finns en handfull stater i subsahariska Afrika med en BNP per capita högre än vissa EU-länders (för Rumänien som innehar bottenplatsen i EU är siffran 12 476). Själv hade jag också förväntat mig högre siffror för de sydamerikanska staterna och att Nya Zeeland inte skulle ligga så långt efter Australien.
Om ni undrar över snabbväxande Kinas BNP per capita så är siffran där 8 382 (aningen bättre än Tongas...). Landet har med andra ord ännu en bra bit kvar innan det kan räknas till de verkligt välmående länderna i vår värld.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)